Vi sitter och pratar. Någonstans i Italien, i en liten by, i en lägenhet med utsikt över ett berg med en vulkan. En vulkan som plötsligt får utbrott och vi ser himlen färgas av sprutande lava. Stämningen är varm och fylld av outtalade känslor. Blickar som inte behöver uttryckas i ord. Självklarhet.

Plötsligt öppnas dörren och en kvinna och barn gör oss sällskap. Doften på luften vi andas ändrar karaktär. Jag lämnar rummet, nästan flyr genom en labyrint av korridorer och dörrar tills jag äntligen hittar den rätta trappan som leder ut till en trång passage.

Läste om att Etna hade utbrott i går och detta fick mig att minnas denna dröm från i natt. Vad den betyder vet jag inte (kanske någon drömtydare kan ge mig svaret) men den fick mig att längta efter doften, smaken och beröringen av landet Italien.

Vem mannen i drömmen var?

Det tänker jag inte avslöja. 

Tror inte jag kan sova om jag inte får reda på vad Kicki tycker om detta! 

• Det nya svarta?
• Ännu en flaska vitt?
• Värre än fågeln som kvittrar oavbrutet?

...bor på Downton Abbey!

Jag har just avslutat säsong 1 på DVD. Missade den när den gick på tv men tar igen det nu. 

Jag fullständigt ÄLSKAR dessa välgjorda bittiska serier! 

Så nu känner jag lite sorg... Över att det är slut.

Hur ska det gå för systrarna Mary, Edith och Sybil? 

Är glad att de inte är mina systrar... Okey, Sybil är ganska sympatisk men de andra två är beräknande intrigmakerskor! 

Och hur kommer det gå för Anna och mr Bates?
Blir de någonsin ett par?

Favoritkaraktärerna är nog butlern Charles Carson och änkegrevinnan av Grantham, Violet Crawley!
Kanske för att de gestaltas av två fantastiska skådespelare, Jim Carter och Maggie Smith.

Så hur ska jag nu hantera sorgen och saknaden efter mina vänner?

I'm sort of hankering for more! So to speak...

Jo, jag kastar mig över DVD'n med säsong 2! Som kom med posten från England i förrgår. 

Thank heaven for HMV! 
Good save the Queen!

And all that jazz...  

I går kväll fick jag följa med sonen som hade fått en speciell inbjudan till att lyssna på samt träffa sitt favoritband

Foster the People

Bjuder här på några bilder från kvällen!

Vi begav oss till Sveriges Radio på Gärdet

Där vi inte var de enda förväntansfulla

Först stod Thomas Stenström på scenen...

...och underhöll.

Sedan fick vi lyssna på Foster the People som är grymt bra live! 

Ett sådant band som gör sig ännu bättre i verkligheten.

Basisten Cubbie Fink

Sångaren Mark Foster

Programledar-Jonna intervjuade...

...och grabbarna svarade.

Och så fick vi en svensk/amerikansk duell i frågesport!

Lyssna på P3 Live Session kl. 20.30 i dag onsdag på får du reda på hur det gick!

Några lyssnare/fans fick ställa frågor till Foster the People.

Efteråt fick vi träffa grabbarna och sonen fick sin vinyl signad av dem.

De såg ganska nöjda ut kan jag berätta!

Cubbie, sonen, Mark och Mark!

En skön kväll som gav feel good-känsla!

I dag gick jag igenom en gammal posthög som tydligen har legat sedan någon gång i slutet av juni.

Och gissa om jag blev förvånad när jag mitt bland en massa reklam och gamla räkningar hittade ett oöppnat kuvert!

Ett kuvert fullt av kärlek! 

Som kommit hela vägen från en ö på andra sidan jordklotet.

Och det var som om det legat där och bara alstrat och multiplicerat kärlek!

WOW!!! 

Och NEJ jag har inte ignorerat dig!!!

Det fullståndigt knockade mig och nu sitter jag här med ett kärleksbombat hjärta!

Och JAAAAAAA! 

Vi ska sitta där och fnissa.

Och alla andra ska undra.

För vi är Bill och Bull!

Sa Bull och längtade otroligt mycket efter att få ge Bill en IRL-kram.

Fortsättningen på lördagen blev konstig..

Inte konstigt konstig utan bra konstig med en massa konst.

Capice?

Utställning med Kristoffer Ekman. Härliga, vackra, mystiska bilder. En del nästan med lite Twin Peaks-känsla. 

Så här såg kvällen ut:

   Längst till höger, Kristoffer Ekman - the man!

   Kolla!

    Min favorit bland fotona.

    Vi bjöds på musik...

    ..och .även DJ-bordet var som en installation... 

    ...liksom golvet...

    ...såväl som människorna som var där. Strike a pose!

   Trevligt sällskap.

    Kvällen blev sen och var fantastiskt trevlig.

    Och lite mystisk då jag gick hem...

Pride-veckan har inletts!

Det firades med lite Sangria på en skön uteservering.

Och under tiden vi satt där färgades himlen i alla regnbågens färger! 
Ballonger i allsköns kulörer svepte förbi ovanför våra huvuden.

   Läskande gott i våra strupar!

    En del flög högt och stolt!

    Andra smekte taken i sin sensuella dans över himlen.

  Och en del gömde sig lite blygt bakom ett träd.

WELCOME PRIDE!!!