Så behagade solen titta fram efter några dagars regn. Det tackar vi för! 

Fram med grillattiraljerna och ner på gården. Vassa knivar och jag har inte varit de bästa vänner de senaste dagarna. Blodvite och ett halvskalat finger fick mig att inse att det är dags att fylla på plåsterförrådet! 

Planering inför midsommar stod på agendan. Bläddrade lite i tidningar för lite inspiration. Tror vi lyckades få ihop ett bra koncept.

Och så slängde vi lite mat på grillen att intas denna kväll. Gott blev det som vanligt. Baconlindad sparris är aldrig fel, speciellt inte i sällskap med en röd portugis och trevliga vänner! Är lyckligt lottad, jag vet! 

På kvällskvisten blev vi lite sugna på croissanter! 

   Vi tog lite hjälp av Sara Lee.

   Innan vi stoppade in dem i ugnen såg de mest ut som lindade nakenråttor...

   Och självklart hade vi fyllt nakenråttorna med choklad!!

Min kära make påstår att det inte spelar vilken roll vilket schampo man använder.

Håret blir likadant oavsett om flaskan kostar 29:- eller 229:-.

Jag håller inte med!

Skillnaden är att antingen ser man ut som Kristina Lugn i håret.

Eller så är man lugn.

Lite stressigt är det just nu....

Laxpasta, städa, hålla katterna från bordet ( vad är det med katter och dukade bord?) och...... vad var det mer...???

Det är just det. Vad har jag glömt. Något måste det ju vara eftersom det snurrar så i skallen. 

Ska ha familjemiddag och fira äldste sonen som fyllde år i onsdags. Laxpasta blev önskemålet och det är ju en bra kolhydratsladdning inför Stockholm marathon i morgon. Och så tårta! Igen. Choklad och hallonmousse tror jag vissta att bagare K har fixat den här gången. Blir nog en bild på det senare... Om jag hinner...

Måste gå nu.

Om jag ska springa marathon i morgon???

Nä, men jag ska titta och heja! 

Då behöver man också ladda! 

Alltså det här med ålder.

Jag känner mig inte en dag äldre än 30. 

Och så inser jag idag, när äldste sonen fyller 17 år, att den ekvationen inte riktigt går ihop.

Konstigt! 

Och att den där lille som inte ens vägde 2½ kg, idag har vuxit om mig på längden...

Hur gick det till egentligen?

Han som fick plats med huvudet i min handflata och som jag kunde bära på ena underarmen.

Vart tog han vägen?

Jo, jag kan rakryggad säga att han vuxit upp till en oerhört mysig kille!

Empatisk, förnuftig (för att vara tonåring) och stilig. 

Det är inte utan att det värker av stolthet i mitt modershjärta!

Min lille E.T.  

Älskar dig!

Så att det gör ont i hjärtat!

Lite halvsegt idag efter nattens bravader. Inte många knop för Trassel idag.

Vandrade uppför backen till Gråzonen. Diskuterade gnisslande godsvagnar och hemliga möteplatser. Och frös lite. Det är inte riktig sommar ännu.

Mina kära vänner P och S renoverar sitt kök. 

De kör den spartanska stilen. Avskalat liksom.

Till nyår måste allt vara klart. Var ska vi annars fira nyårsafton?

De har världens bästa kök. Som nu ska bli ännu bättre.

Här har många goda middagar tillagats. 

Jag är lite avundsjuk. Vårt kök är så... trångt!

Golvet är i alla fall klart.    

Har lekt lite med min stora kärlek!

Z!

Han är JÄTTEfarlig! Lovar!

Gårdagen blev en sådan där minnesvärd dag.

Tänk er en bakgård. 

Med sol och tänd grill.

Tänk er en massa människor. 

Med skratt och härlig inställning till livet.

Tänk er en massa mat. God dricka. Fin dukning. Ett långbord.

Med nästan ingen plats alls för armbågarna eller rumpan. För så trångt var det.

Arton personer, vuxna, ungdomar och 2 hundar. I en salig röra. 

Vänner; fd grannar, kollegor, gamla klasskamrater, kompisar sen dagis. 

Samlade utan någon speciell anledning. 

Utan bara för att umgås och må bra! 

Vi började med en välkomstdrink vid halv femtiden och satt kvar långt in på natten. 

Insvepta i filtar och med vin i glasen.

Någonstans mellan koltrastens sång och äppelblom, på en bakgård i Stockholm.