Sms-konveration med 13-årige sonen.

Jag befinner mig hemma hos väninnan på Karlbergsvägen ätandes middag samt sippandes vin. Han är hemma med övriga familjen.

19.34   Han: Kan du föra över 10 kr till mitt konto?

19.35   Jag: När jag kommer hem

19.36   Han: När är det?

19.37   Jag: Ta mitt kreditkort som ligger i plånboken i vardagsrummet

19.38   Han: Tack mamma!

23.45   Han: Lever du?

23.47   Jag: Nej

00.55   Han: Liten Röd saknar dig

01.52   Jag: På väg hem nu

Hann med en fika på Waynes även idag...

När man låter sonen bestämma och köper vin efter namn så blir det så här...

Räv kräk och Spanish Guerrilla

Portal 

samma namn som på spelet han vill ha...

Rolig incident på Systembolaget idag:

Står och grunnar över vilken sort vi ska ha på det röda boxvinet.

En box Gnarly Head kvar på hyllan.

När vi står där och velar kommer en kvinna i min egen ålder och tar just den boxen.

-Nää den där skulle ju vi ha!, säger jag.

-Näää den där är inte god! säger min man.

-Nää om du tar den där så måste vi föjla efter dig och stjäla den av dig! säger jag.

-Var bor du och vilken portkod har du? frågar min man.

Som tur är ler kvinnan tillbaka.

I samma ögonblick tycker jag mig känna igen henne.

Det är något mycket bekant över hennes ansikte.

I samma sekund som hon vänder sig om för att gå rasslar det till i hjärnkontoret.

Catching!

-Du heter Mona va? frågar jag.

Får en något förvånad blick när hon stannar upp och vänder sig tillbaka mot oss.

-Cypern 1989! säger jag.

-Du på Fritte och jag på Always! fortsätter jag.

-Jaaaa, visst var det så! svarar Mona. För det är faktiskt hon.

1989 jobbade vi alltså i Ayia Napa som reseledare för konkurrerande bolag.

Och här står vi 22 år senare på systembolaget på Kungsholmen!

Och ser exakt likadana ut!

Är det inte fantastiskt så säg.

Kan lugna er med att under tiden vi stod och pratade så kom personalen

och fyllde på med några boxar till.

Så ikväll när jag häller upp ett glas rött så tänker jag på Mona och Cypern! 

Ni vet sådana där mysiga dagar som man inte kan planera utan som bara blir...

Gårdagen blev en sådan dag.

Mor och son-dag. 

Ner på stan, kollade i butiker (lite lagom), provade kläder (sonen), köpte kläder (till sonen - mamma betalade), köpte skor (mamma).

Gick till Barbeque för att få något i magen och där satt en trio glada damer som vi var väl bekanta med! Lite trevligt sällskap med andra ord.

En Caesarsallad och ett glas vitt (mamman alltså, inte sonen) på det kändes mycket vardagslyxigt! Prat, skratt och sol! 

En dag utanför Vasastan kan också vara fantastisk.

Detta skulle provas

Färdigtrasiga byxor och t-shirt matchade nya favoritjackan...

Rock and Roll frog...

     ...som matchar favoritskorna.

Mina nya skor

Caesar 

 Vitt

Mums

Tur att iPhone kan underhålla stundvis då det kacklas för mycket...

Läser i Expressen om 23-åriga Felicia som omkom i en brand i Paris.

Kan inte med ord beskriva hur jag känner med hennes föräldrar i detta nu.

Att förlora ett barn, det är Worst Case Scenario - Big Time!

Barnen växer, blir större, blir ungdomar. Vill pröva sina egna vingar. Måste få pröva sina egna vingar. Helst skulle jag vilja vara med mina barn hela tiden. Finnas där för dem. Skydda dem från allt ont. Förminska dem till fickformat så att jag alltid kan bära omkring på dem. Eller förminska mig själv och krypa ner i fickan på dem bara för att finnas där om de skulle behöva mig. Skydda dem om så skulle bli nödvändigt.

Saker händer.

Olyckor, bränder, att vara på fel plats vid fel tillfälle, träffa fel människor. 

Saker man inte påverka. 

Men Gud nåde den som skadar mina barn!!!

När man säger Hej Då tror man ju inte att det är för sista gången. Man kan inte gå omkring att tänka så heller, då blir man ju nojig! Men man kan leva här och nu och ta vara på det man har. Och man kan tala om hur mycket man älskar sina barn.

Varje dag!

I ord och i handling!

 Älskar er! 

Hur mycket då?

Så mycket så att det gör ont i hjärtat!

Sen middag ikväll igen då! Äldste sonen ute på sitt och vi andra kan unna oss en riktigt god Caesarsallad. Det är lika med att sommaren är här! 

Samtidigt som vi äter kikar och lyssnar vi på 'Inför Eurovision'. 

Nya låtar. Nya omdömen. Ny panel: Sarah Dawn Finer, Christine Meltzer, Andreas Johnson, Lotta Engberg och Thomas Lundin. 4 favoriter och en lite mindre favorit... Ni får själva gissa vem. Säger bara att jag fullständigt ÄLSKAR han Thomas! Han är så söt och rar! Hans finlandssvenska får mig att bli kär!

Sammanfattningen av våra (min flocks) reflektioner blir att vi tror på Finland, Schweiz, Turkiet och på Serbien. 

Tankarna som virvlar runt under låtpresentationen är:

• Albanien-  hon ser läskig ut, säger yngsta sonen i samma sekund som jag tänker att han tänker så. 
• Armenien - Boom Boom Chackalacka. Sååå dagis! Tuppen Ture typ..
• Turkiet - melodiöst! De har verkligen hottat upp sig de senare åren.
• Serbien + The Moniker = Sant om vi får bestämma! Härligt glatt!
• Schweiz - Fler Nanananana än i MCR's Nanana! Mysig!
• Finland - Drömmer oss bort. Vackert! "En liten ren droppe i Eurovision-dyngan" som Andreas säger. Håller med! 

Så där ja! Ut i köket och börjar rota i skåpen. Här ska det bakas kladdkaka med polka/chokladgrädde! Skrev ju om receptet här i bloggen tidigare och nu tänkte vi testa. Att klockan är halvvägs mot läggdags får inte bli ett hinder. Hittar socker, mjöl, salt men var sjutton finns ströbrödet... Letar, lyfter, svär lite, suckar. Inget ströbröd. Men en helvetes massa havregryn! Hur ofta äter vi havregrynsgröt? Tror jag hittar minst 3 påsar i skafferiet. Jaja, det går ju faktiskt lika bra med havregryn (bättre än selleri) tänker jag och "bröar" formen med dessa gryn. Så ska det till att smältas smör och choklad. Jag går på känn vad det gäller värme. Min kära morfar tittar säkert ner på mig från himmelen och undrar vad jag håller på med... Men så var han ju också konditor och hade koll på allt sådant här! Men i vilket fall som helst så smälter jag chokladen i smöret och blandar sedan detta med uppvispat ägg och socker. Mjölet och saltet får vara med och leka och allt slinker ner i den havregrynsprydda formen! Tjoff in i ugnen på 200*C. Klockan piper och nu står den och svalnar. Ska vispa polka/chokladgrädde om en stund och sedan blir det nog ett foto innan den skall provsmakas! 

Till saken hör att samtidigt som jag kladdar med kakan så får maken för sig att tillverka glassen som vi ska ta med oss på Påskafton. Vilket gör att det blir alltför trångt och något hetsigt i vårt lilla kök. I nästa liv önskar jag mig ett stort kök för minst 20 personer!

Så här sitter jag i köket och skriver mitt inlägg. Glassmaskinen går för fullt - enerverande ljud! Jag är trött = tycker-alla-ljud-är-JÄTTE-jobbiga! Kontentan är att jag sitter med mina hörselskydd på för att överhuvudtaget kunna få ur mig några ord... Och NEJ det blir ingen bild på det!

   Caesersallad

Kladdkaka med polka/chokladgrädde  

För alla glassälskare var det då dags idag! 

Inte för mig, jag tittade på och fotade.

Glasshuset-besök!

   Försök att välja...   DekorationsnallarRosor och gubbar     Förväntansfulla   Glasskonst   Coolt ställe, Birkagatan   Iskalla killar!

Och så äntligen fick vi det efterlängtade paketet från USA!

 Finally! T-shirt x 2, bracelet, sticker, gloves THE JACKET

  Na na na guy

Party Poison Jacket Dead Pegasus  MCR goods Kartonger är roliga