Kan konstatera att jag inte fått en enda kommentar på mitt inlägg om HelengranneJÄKEL.

Detta betyder antagligen att:

• Ni känner min granne och gillar henne... (viket innebär att vi tyvärr inte kan vara vänner längre).
• Ni är rökare och tycker det är helt okej att efterlämna sig berg av aska... (vilket innebär att vi tyvärr har olika uppfattning - non negotiable, men inget att avsluta vänskapen för).
• Ni gillar att katterna bajsar i sandlådan... (vilket innebär att trots att jag inte gillar förskolans personal inte tycker att det är okej att barnen ska få lida för det och ni inte verkar tycka likadant - kan diskuteras om ni har andra bra hämndförslag).

Och så kan jag konstatera att jag inte har några isländska vänner som läser bloggen.

Kanske kan jag få några nu!?

Svennuir, Vidar och Oddur:

-Adda mig på Facebook!

Alltså det här med ålder.

Jag känner mig inte en dag äldre än 30. 

Och så inser jag idag, när äldste sonen fyller 17 år, att den ekvationen inte riktigt går ihop.

Konstigt! 

Och att den där lille som inte ens vägde 2½ kg, idag har vuxit om mig på längden...

Hur gick det till egentligen?

Han som fick plats med huvudet i min handflata och som jag kunde bära på ena underarmen.

Vart tog han vägen?

Jo, jag kan rakryggad säga att han vuxit upp till en oerhört mysig kille!

Empatisk, förnuftig (för att vara tonåring) och stilig. 

Det är inte utan att det värker av stolthet i mitt modershjärta!

Min lille E.T.  

Älskar dig!

Så att det gör ont i hjärtat!

Eller snarare gårdagens...

Den här killen alltså!? 

"-Jag blev förbannad på Helsingborg när de gjorde mål..."

Ja, det berättigar ju att man hoppar in på planen och attackerar målvakten....

Dags att kräva IQ-test för publiken på fotbollsarenorna!!!