Truten Torsten och hans hona Harriet

Ett vårtecken säkert som något.

På ett tak i en förort befäster våren sin ankomst.

Torsten och Harriet, ett gammalt strävsam par, gör det i år igen.

Parning, häckning och så småningom små grå bollar till ungar.

Det är då det blir full fart där på taket.

De små ska ha föda, det ges lektioner i torrflygning och fienden ska hållas på avstånd.

Det är rena rama flygbolaget med matservering, simulator-flygning och radarbevakning.

Slutligen blir de nybevingade utcheckade och likt stiliga piloter seglar de fram i luftrummet.

Fast med betydlig mycket kortare start- och landningsbana än de där stora maskinerna som drivs med flygbränsle. 

GullAir. Welcome onboard!

Anton Hysén!

Jaha!?

Inte för att jag inte bryr mig.

Inte för att jag inte tycker att det spelar någon roll.

Inte för att han spelar boll.

Tvärtom.

För att det borde vara så självklart.

Att få vara den man är.

Att få vara den man vill vara.

Att bli accepterad för det.

Utan att rädsla och okunskap står i vägen. 

Som en mur.

Som en backlinje.

Anton har precis gjort mål!

Satt en straff rakt upp i högra krysset på Team Intolerans.

En bra förebild.

Sportsligt. Och mänskligt.

Heja Anton!!!