Och så en liten sötnos!

Har funderat mycket på det här med papperskorgar ute på stan.

Eller snarare bristen på papperskorgar.

De få som finns är överfyllda och har oftast en hög med skräp runt sina fötter. 

Speciellt i Stockholms parker.

Varför och vad kan man göra?

• "Håll Sverige Rent" kampanjen känns sååå 70-tal. Hallå inom modet är 70-talet hippt igen. Haka på vet jag!
• Folk verkar inte se de papperskorgar som finns. Gör om dem till reklampapperskorgar. Pengar flyter in och människor lägger märke till dem! Gillar man inte reklamen blir det ju dessutom extra roligt att kasta skit på (i) dem!
• Alternativt, utlys en "Dekorera papperskorgarna-tävling" Precis som man gjorde med de tråkiga elskåpen här i Stockholm.
• En normalstor papperskorg på stan rymmer ca 50 liter. Det är ju ingenting nu när picknicksäsongen är här! Placera ut STORA soptunnor på fler ställen. Storleken spelar roll!
• Antalet måste ökas! Här i innerstan kan man gå fler hundra meter utan att det finns en papperskorg och när det äntligen finns en utplacerad är den full! Det är då folk bara slänger sitt  skräp på gatan... (Om du slänger din halvätna macka med plastförpackning på marken kommer jag slänga mina katters bajs i din brevlåda). Så, ju fler desto bättre

Med fler och större och roligare papperspellar borde vi kunna hålla Sverige rent. Speciellt om man får folk att förstå att hushållssopor ska kastas i fastigheten där man bor. Inte i papperkorgen på hörnan vid Coop Nära som man går förbi på väg till jobbet.

För dem som trots allt inte fattar innebörden med papperskorgar bör det finnas

skräppoliser som bötfäller dessa lata, dumma idioter till skräpanalfabeter!

Det ska kosta att skräpa ner. Och det ska kosta mycket!

          JA! Rosa är fint           JA!! Lejontunnan         JA! Pappers Pelle 

                        JAAA!!! Apbra!                      NEJ!!!  

Läser i Expressen om 23-åriga Felicia som omkom i en brand i Paris.

Kan inte med ord beskriva hur jag känner med hennes föräldrar i detta nu.

Att förlora ett barn, det är Worst Case Scenario - Big Time!

Barnen växer, blir större, blir ungdomar. Vill pröva sina egna vingar. Måste få pröva sina egna vingar. Helst skulle jag vilja vara med mina barn hela tiden. Finnas där för dem. Skydda dem från allt ont. Förminska dem till fickformat så att jag alltid kan bära omkring på dem. Eller förminska mig själv och krypa ner i fickan på dem bara för att finnas där om de skulle behöva mig. Skydda dem om så skulle bli nödvändigt.

Saker händer.

Olyckor, bränder, att vara på fel plats vid fel tillfälle, träffa fel människor. 

Saker man inte påverka. 

Men Gud nåde den som skadar mina barn!!!

När man säger Hej Då tror man ju inte att det är för sista gången. Man kan inte gå omkring att tänka så heller, då blir man ju nojig! Men man kan leva här och nu och ta vara på det man har. Och man kan tala om hur mycket man älskar sina barn.

Varje dag!

I ord och i handling!

 Älskar er! 

Hur mycket då?

Så mycket så att det gör ont i hjärtat!